J's blogg

lyssnade bara på en sorlig låt nu.
eller a.
och fick lust att skirva en sann grej;

ja, hur ska jag börja?
vi var varenda dag i dagiset. vi gömde fan oss för de andra barnen för att vi hade så roligt tillsammans.
vi lekte typ varje dag,
jag har känt dej sen när vi va småbarn.
men vi känner liksom inte längre varandra  längre, det käns som om vi inte ens finns i våra liv längre?
ronja, jag vill bara tacka för vår vänskap som fortfarnade är i liv. fast än inte båda av oss bryr oss så mkt.
men jag saknar dej,
vi bor inte ens så långt från varandra. men det bara blev så plötsligt.
är det för att vi inte är likandana, eller man kan ju aldrig ha kvar alla sina vänner?! right?
men nu käns det så, du är mitt livs längsta vänskap. och jag är glad att jag fortfarande har kvar dej.
inte på det sättet att vi är bästisar, vi var det och vi har minnen tillsammans.
men jag vill att du mår bra ronja, förlåt om jag någonsin inte brytt om dig, som jag gör.
innerst inne :')
älskar dig ronja.H